Bengt Westerberg: Berätta för beslutsfattarna hur det egentligen ligger till.

I maj släppte regeringen direktiven till den nya LSS-utredningen, där det framgår att man vill försämra förutsättningarna för att driva personlig assistans. Detta med motiveringen att kostnaderna är för stora samt att det förekommer fusk inom branschen. Den 31 maj kom Bengt Westerberg med en debattartikel i Dagens Nyheter där han redogör för situationen och starkt ifrågasätter regeringens handlande i frågan.

Bengt Westerberg, tidigare ledare för Liberalerna (då Folkpartiet) och socialminister, kallas ofta ”pappa” till LSS- och assistansreformen. Reformen antogs 1993 och har inneburit att tusentals svenskar med funktionsnedsättning har fått möjlighet till självbestämmande och delaktighet i samhället som andra. Bengt förklarar att det finns ett flertal starka argument mot de nya direktiven som regeringen inte kan ignorera. I somras var Särnmark som vanligt på plats i Visby under Almedalsveckan. Vi hade äran att få besök av Bengt på kontoret under en eftermiddag för att diskutera läget.

– Jag tror att regeringen har fel utgångspunkt i assistansutredningen. Det talas om ett ”överutnyttjande” av antalet assistanstimmar när det i själva verket mycket väl kan handla om ett tidigare underutnyttjande. De börjar i fel ände. Först måste man ta reda på hur det faktiskt förhåller sig och sedan kan man dra slutsatser. Idag gör de helt tvärtom, förklarar Bengt och fortsätter.

– Jag skulle vilja uppmana regeringen att börja med en ordentlig analys. Den enda källa de nu åberopar är en utredning från 2012. Där spekulerade man i att assistansen var på ”rätt” nivå 2004 och att alla timmar som tillkommit sedan dess är överutnyttjande. Men det finns ingen saklig grund för den spekulationen.

Bengt förklarar sitt engagemang.

– När jag blev politiker 1983 hade jag ett övergripande tema i mitt politiska budskap, att ge röst åt ”Det glömda Sverige”. Det handlade inte bara om personer med funktionsnedsättning utan även om äldre, flyktingar och andra som är väldigt beroende av politiska beslut för att kunna överleva. Eller leva. Många klarar sig ganska bra utan politisk inblandning, men några är helt beroende av politiska beslut och dem får man inte glömma. Det handlar i regel om små grupper jämfört med hela väljarkåren. Skälet till att regeringen i kristider tycker den kan skära ner på assistansersättningen, men inte på barnbidraget, sjukpenningen eller pensionen, är för att assistansen berör en liten grupp, förklarar han.

Regeringen har tydligt presenterat att förändringarna i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen. Det framgår även att Försäkringskassan ska stoppa timutvecklingen. Bengt berättar om hur direktiven skulle kunna tolkas.

– Jag tror att de tänker att många timmar delas ut utan att någon egentligen behöver dem. Så om de drar in några timmar kommer brukarna att vara lika glada ändå. Det är den positiva tolkningen. Man säger att insatserna ska bli mer ”träffsäkra”. Men det är svårt att förstå vilka insatser de tänker på.

Bengt menar att direktiven, med krav på nedskärningar av assistansen och där just ökad träffsäkerhet är i fokus, sannolikt innebär att mer ansvar läggs på anhöriga. Han menar att de bortser från konsekvenserna av detta, i form av minskat förvärvsarbete, ökad ohälsa, sjukskrivningar och förtidspensioneringar bland anhöriga. Dessa konsekvenser för individer och samhället vägs inte in i ekvationen.

En orsak till att assistansutredningen tillsatts är regeringens oro över det ökande antalet timmar assistans som beviljas idag. Och det stämmer att en ökning skett, från i genomsnitt 101 timmar 2005 till 127 timmar per vecka idag. Regeringen har nu gett Försäkringskassan uppdraget att bryta timutvecklingen. Försäkringskassan har beräknat att assistansberättigade hos privata anordnare, vid i övrigt samma förutsättningar, har tre procent fler timmar än dem som har kommunala anordnare. Något som Bengt Westerberg menar är en marginell skillnad.

- Ingen vet ju vad som är rätt antal timmar. Jag upplever att det här lyfts fram för att kasta en skugga över privata välfärdsföretag. Men man tar inte fram någon statistik eller andra uppgifter som visar att det skulle vara fel.

Bengt kommenterar även annan kritik som privata anordnare fått kring sin marknadsföring.

– Och hur ska man på en marknad med tusentalet företag bli känd om man inte får berätta för sina potentiella klienter att man finns? Det gör varenda kommun och till och med Försäkringskassan. De bjöd oss alla på lunch idag. Vad är det annat än reklam? Säger Bengt med en suck och refererar till den lunch alla deltagare bjöds på i samband med Försäkringskassans seminarium under förmiddagen i Almedalen.

Bengt kommenterar vilka konsekvenser förändringarna får för seriösa privata aktörer inom branschen.

– Som princip har jag inget emot efterskottsbetalning. Svårigheten är när man övergår från förskottsbetalning till efterskottsbetalning. Då tar man ifrån företagen ungefär två månaders löner. De som har sparat klarar kanske detta. Men om man har levt upp till det som är mångas ideal och har gjort av med alla pengar, vad gör man då? När omläggningen görs förutsätts att företagen har pengar i kassan, men har de det kan de få kritik för det också. Hur ska de bära sig åt? Säger Bengt irriterat och fortsätter förklara hur inte bara företagen, utan själva reformen också är hotad.

– Det som är nytt idag är att det riktas så mycket öppen kritik mot assistansen. Visserligen säger alla att det är en viktig reform och de slår vakt om den, men sedan slår en lång rad åtgärder mot den. I utredningsdirektiven säger man som sagt att nu ska vi skära ner på assistansen. Det är det största hotet som hittills har riktats mot assistansen. Där föreslås också mer styrning av insatsen. Risken är att man genom dessa åtgärder skulle urholka själva grunden med självbestämmandet och flexibiliteten, ja, med hela reformen. Och det som sker redan nu, direktiven till Försäkringskassan och den låga uppräkningen av schablonersättningen, känns som ett slags ”smygavveckling”. Besluten tas av regeringen, utan debatt och beslut i riksdagen. Det är det allvarliga hotet, förklarar Bengt.

Fusk och överutnyttjande verkar vara den enda förklaringen regeringen ser till kostnadsökningen. Att den till viss del skulle kunna motiveras av sådana faktorer som att sjukvården idag räddar fler människor och som följd av detta blir i behov av personlig assistans, verkar inte tas någon hänsyn till i beräkningarna. Inte heller att samhället, tack vare starkare lagstiftning om tillgänglighet, idag möjliggör för många fler människor att ha en aktiv fritid, studera, arbeta och vara delaktiga i samhället som andra.

– Vi har bestämt att man ska få leva i det här samhället oavsett var man har för funktionalitet. Vi anstränger oss för att små barn som föds med funktionsnedsättningar ska överleva. Vi kämpar för att människor som råkar ut för olyckor ska överleva. Men då har vi också gjort ett åtagande, att de inte bara ska överleva utan också få en chans att leva ett liv. Och här finns ett glapp, förklarar Bengt och fortsätter.

– I årtionden har man pratat inom politiken om att vi måste öka tillgängligheten i samhället och att vi då kommer att spara resurser. Men för vissa räcker inte den fysiska tillgängligheten. De behöver också individuell hjälp för att kunna delta i aktiviteter. Därför kan det mycket väl bli så att ökad tillgänglighet inte bara innebär vissa besparingar utan också krav på ökade individuella resurser.

Vad gör man i ett sådant här läge?

– Assistansanordnare kan vara med och påverka genom att försöka möta politiker. Inom varje parti finns funktionshinderexperter. Men jag tror att det är viktigt att komma högre upp. Jag tycker att man ska driva på och ställa krav på att regeringen ska ta reda på hur det ser ut i verkligheten innan den fattar beslut. I avvaktan på det tycker jag att regeringen ska ändra direktiven till Försäkringskassan att bryta timutvecklingen, ändra direktiven till LSS-utredningen att man till varje pris ska skära ner på assistansen och ta tillbaka förslaget att schablonbeloppet ska ändras under löpande budgetår. När man har kunskap om hur det faktiskt ser ut kan man bedöma om det finns ett överutnyttjande eller ej och vilka åtgärder man bör vidta, säger Bengt.

Bengt hoppas att fler politiker kan börja engagera sig i frågorna.

– Men funktionshinderrörelsen har också en väldigt viktig uppgift. Det går att påverka och få direktiven till en utredning ändrade. Så jag tycker att rörelsen ska ligga på regeringen och kräva att den måste ändra direktiven. Det här är inte acceptabelt som det ser ut nu.

Bengt lyfter fram att filmer från människors vardag kan vara ett bra sätt att nå fram till beslutsfattare och få dem att förstå. Han uppmanar assistansberättigade att försöka få kontakt med politiker och visa hur deras liv faktiskt ser ut.

– Det är väldigt svårt att sprida förståelse för hur det är att leva med en omfattande funktionsnedsättning. Själv har jag försökt men med begränsad framgång. Jag tror politiker och andra måste få höra det från personer som själva är berörda. Många som får ta del av verkligheten, till exempel genom möten eller kanske en film, förstår bättre. Så jag brukar uppmana brukare att försöka få kontakt med politiker och berätta sina egna historier om hur det är. Sådant kan inte jag förmedla, men de och ni andra som har erfarenhet kan!